Isi Awes För mig har arbetet med djuren alltid varit det primära och hundarna har alltid varit medlet för att göra hanteringen uthärdlig. Så var det 1964 när jag började arbeta som herde på Gärdet och så är det idag när jag jobbar med vår egen besättning här på Källebacken. Jag har också haft förmånen att ha fått någon form av talang, vad gäller hantering av får med hund, samt haft lyckan och uppenbarligen förmågan att uppfostra och utveckla bra vallhundar. Några av dem blev de bästa vi hade i landet – då!. Och på den vägen är det, vi tränar, tävlar och föder upp vallhundar och endast det bästa satsar vi på. Vi, det är väl som de flesta vet min fru Ann och sonen Nils (den enda av våra totalt fem ungar som tycker att får och vallhundar är kul!). Som domare och instruktör har jag verkat sedan tidigt sjuttiotal och jag tycker fortfarande att bland det roligaste är just att döma VP och IK-1 och få se alla nya hundar, och ingenting gläder mig så mycket som att se våra elever lyckas på tävlingar. Det är ett bra kvitto på våra ansträngningar. En för mig viktig bit är den internationella jämförelsen. Sedan mitten av 70-talet har jag regelbundet besökt Skottland för att få inspiration, lära mig saker, hålla koll på vallhundsutvecklingen. Mitt liv i vallhunds- och fårvärlden har gett mig ett antal upplevelser, erfarenheter, vänner (och för all del en och annan ovän…). Det vill jag tacka mina fyrfota jobbarkompisar för. För mig är vallhundstävlingarna fest, då träffas vi, snackar, jämför, retas, tröstar och berömmer. Det gäller att ha kul, även om det blir motigt på banan ibland. Att bli uttagen att döma SM är hedersamt och det är ett uppdrag jag ser fram emot! Cyril Roberts
|
||